Milstolpar

Händelse

1772

Den första boken om konståkning, A treatise on skating, publiceras i England.

1875

Helsingfors Skridskoklubb (HSK) bildas i Helsingfors.

1876

Den första konstfrusna inomhusrinken, Glaciarium, öppnas i Chelsea utanför London. Isytan är endast 12 x 7,5 m.

1882

Den första internationella tävlingen i konståkning arrangeras av Wiener Eislaufverband i Wien. Tävlingen består av 23 obligatoriska figurer, en specialfigur och fyra minuters friåkning.

1883

Stockholms Allmänna Skridskoklubb (SASK) bildas i Stockholm. Klubben har än idag ett eget medlemskap i ISU.

1891

Regler införs där obligatoriska figurer måste åkas tre gånger på varje fot. Varje figur ges en svårighetsgrad. En poängskala från 1 till 10 införs, där varje obligatorisk figur bedöms med två betyg, det ena för figurens storlek och graden av korrekt teckning på isen, det andra för den tävlandes hållning och kraft vid utförandet av figuren, medan friåkningen bedöms med ett enda betyg som avser programmets rikhaltighet och kombination av figurer i vackra följder, men även säkerheten, smidigheten och kraftfullheten i åkningen.

1891

Det första europamästerskapet arrangeras i Hamburg. Den enda disciplinen är herrar och består endast av obligatoriska figurer, eftersom friåkningen omöjliggörs av töväder.

1892

International Skating Union, ISU, bildas i Scheveningen (Nederländerna).

1893

ISU försöker arrangera det första världsmästerskapet i Berlin. Mästerskapet förklaras senare ogiltigt p g a oklarheter i poängsystemet.

1894

Internationella Olympiska Kommittén (IOK) bildas i Paris.

1896

Det första officiella ISU-världsmästerskapet (VM) i konståkning arrangeras i S:t Petersburg. Den enda disciplinen är herrar.

1897/1898

Ett nytt bedömningssystem införs. Discipliner för singelåkare består av obligatoriska figurer och friåkning, medan discipliner för par och grupper endast har friåkning. En poängskala från 0 till 5 införs. Varje obligatorisk figur ges ett betyg som avser figurens teckning och storlek samt den tävlandes hållning. Detta betyg multipliceras därefter med figurens svårighetsgrad (mellan 1 och 4). Friåkningen bedöms med två betyg, ett för svårighetsgrad och ett för utförande. Summan viktas så att den maximala poängen som kan uppnås i friåkning aldrig kan överstiga hälften av den maximala poängen i de obligatoriska figurerna.

1897/1898

En standardiserad uppsättning bestående av 41 obligatoriska figurer införs.

1898

Det första officiella ISU-europamästerskapet (EM) i konståkning arrangeras i Trondheim. Den enda disciplinen är herrar.

1898

VM arrangeras för första gången i en inomhusarena (National Skating Palace, London).

1901

ISU definierar för första gången vad en status som amatör innebär. Definitionen förblir i stort sett oförändrad till 1990.

1901/1902

Poängskalan för betyg ändras, så att den löper från 0 till 6, i steg om ¼. Den högsta poängen 6 definieras som "felfri".

1904

Svenska Skridskoförbundet, ett specialförbund för både hastighets- och konståkning, grundas.

1905/1906

De obligatoriska figurernas värde reduceras till 60% av den maximala sammanlagda poängsumman, medan friåkningen står för resterande 40%.

1906

Första VM för disciplinen damer arrangeras i Davos (Schweiz). De båda disciplinerna arrangeras separat – VM för herrar avgörs i München.

1907

Båda disciplinerna i VM (herrar och damer) arrangeras för första gången på samma ort, i Wien.

1908

Första VM för disciplinen par arrangeras på egen ort i S:t Petersburg.

1908

Konståkning ingår för första gången som olympisk gren i ett OS (sommar-OS i London). Det blir samtidigt den första stora tävlingen där samtliga tre discipliner (herrar, damer och par) avgörs på samma ort. Detta var dessutom det första OS där kvinnor fick delta.

1909

Den första konstfrusna utomhusrinken konstrueras av Eduard Engelmann Jr och öppnas i stadsdelen Hernals i Wien.

1919

Nordiska Konståkningsförbundet bildas i Kristiania (Oslo).

1919

Det första nordiska mästerskapet (NM) i konståkning arrangeras i Kristiania (Oslo).

1920

Konståkning ingår för andra och sista gången som en gren i sommar-OS (Antwerpen).

1923/1924

Vinnarna i disciplinerna damer och par på VM får officiellt kallas världsmästare, en titel som från början var förbehållen vinnaren i disciplinen herrar. Regeln gäller retroaktivt även för tidigare säsonger.

1924

Första vinter-OS arrangeras i Chamonix (Frankrike), med bl a konståkning för herrar, damer och par på programmet.

1928

Antalet domare per land begränsas till en (efter att Sonia Henie vann VM 1927 i Oslo, där tre av fem domare var från Norge).

1929

Isdans erkänns av ISU som konståkningens fjärde disciplin.

1929/1930

Den traditionella bedömningsskalan med poäng från 1 till 6 förfinas, så att stegen om ¼ ersätts med en decimal. Därmed skapas den legendariska "drömpoängen" 6,0.

1930

Samtliga tre discipliner i VM (herrar, damer och par) arrangeras för första gången på samma ort, i New York.

1930

EM innehåller för första gången discipliner för damer och par. En bidragande orsak är att VM för första gången arrangeras utanför Europa.

1933/1934

Icke-europeiska åkare tillåts delta i EM om de varit medlemmar i ett europeiskt förbund eller en europeisk klubb i minst tre år.

1935/1936

Domare i ISU:s mästerskap måste visa sina poäng öppet under tävlingen.

1937/1938

Deltagare i ISU:s mästerskap måste ha uppnått en lägsta ålder av 15 år.

1937/1938

Storleken på isytan för friåkning måste vara lägst 35 x 25 m, och högst 70 x 50 m.

1945

Svenska Skridskoförbundet delas upp i det nuvarande Svenska Skrinnarförbundet (hastighetsåkning) och Svenska Konståkningsförbundet.

1947

Svenska Skrinnarförbundet byter namn till Svenska Skridskoförbundet.

1947

ISU etablerar ett permanent högkvarter i Schweiz.

1947

ISU byter officiellt språk från tyska till engelska.

1947/1948

Antalet obligatoriska figurer för herrar och damer reduceras från tolv till sex, genom att var och en av de sex utvalda obligatoriska figurerna inte längre måste utföras en gång på vänster startfot och en gång på höger startfot.

1948

Frank Zamboni uppfinner ismaskinen.

1948/1949

Icke-europeiska åkare tillåts inte längre delta i EM.

1949

ISU lägger fast regler för isdans, med bestämmelser för tolv olika obligatoriska danser samt fridans.

1952

Isdans finns för första gången med som disciplin i VM (Paris). Isdansen består initialt av fyra obligatoriska danser, som vardera ges ett betyg och tillsammans står för 60% av den maximala sammanlagda poängsumman, samt en fridans av tre minuters längd, som ges två betyg och står för resterande 40%.

1953

Molly Phillips (Storbritannien) blir den första kvinnliga skiljedomaren i ett VM.

1953/1954

Hopp och lyft förbjuds i isdans.

1955/1956

Lägsta åldern för deltagare i ISU-mästerskap och OS sänks till 12 år.

1956

Första OS där konståkning avgörs på en konstfrusen rink arrangeras i Cortina d'Ampezzo (Italien).

1957

Flera personer i det österrikiska förbundet stängs av på livstid, sedan det uppdagas att de etablerat en "räknecentral", som under tävlingen löpande räknar ut rangordningen för varje enskild domare, varefter man ger hemliga signaler till den österrikiska domaren om vilka poäng som skulle ge önskat resultat för de egna åkarna.

1959/1960

Antalet deltagare per land i ett ISU-mästerskap begränsas till tre per disciplin för länder med topp 12-placering föregående år, och för övriga länder två deltagare per disciplin.

1960

Första OS där konståkning avgörs i en inomhusrink arrangeras i Squaw Valley (USA).

1960

Första OS där en dator används för att räkna ut resultat.

1961

VM i Prag ställs in helt efter att hela det amerikanska laget omkommit i en flygolycka i samband med inflygning till flygplatsen i Bryssel. Prag får i stället arrangera VM 1962.

1963/1964

Ett obligatoriskt program introduceras i paråkning. Programmet, som är 2 minuter och 30 sekunder långt och består av sex föreskrivna element, står för en tredjedel av den maximala sammanlagda poängsumman.

1964

Första VM där en dator används för att räkna ut resultat.

1965/1966

Det obligatoriska programmet i paråkning utvidgas till sju föreskrivna element.

1967

VM arrangeras för sista gången utomhus, i Wien (i kraftigt regn och snöfall).

1967/1968

De två delmomenten i herr- och damdisciplinerna, obligatoriska figurer och friåkning, står för första gången för lika stor del av den maximala sammanlagda poängsumman. (Tidigare vägde obligatoriska figurer tyngst med 60% av poängsumman.)

1967/1968

Det obligatoriska programmet i paråkning döps om till kortprogram, och dess vikt reduceras till 25% av den maximala sammanlagda poängsumman.

1967/1968

Den fjärde obligatoriska dansen i isdans ersätts av en OSP-dans (föregångare till originaldansen), som står för 15% av den maximala sammanlagda poängsumman. De tre obligatoriska danserna står för 45% och fridansen för resterande 40%. Det finns ingen angiven rytm eller tempo för OSP-dansen, och endast en domarpoäng ges.

1969/1970

OSP-dansen i isdans har måste nu varje säsong följa en föreskriven rytm.

1972/1973

Antalet obligatoriska figurer i herr- och damdisciplinerna reduceras från sex till tre och står för 40% av den maximala sammanlagda poängsumman. Ett nytt kortprogram med sex föreskrivna friåkningselement (axel, dubbel axel, hoppkombination, hoppiruett, piruett med fotbyte samt stegsekvens) införs och bidrar med 20%, medan friåkningen står för resterande 40%.

1972/1973

Två domarpoäng, för komposition och presentation, ges nu för OSP-dansen, som nu står för 20% av den maximala sammanlagda poängsumman, medan de tre obligatoriska danserna står för 30% och fridansen för resterande 50%.

1972/1973

Dopingkontroll blir obligatoriskt i ISU-mästerskap.

1973

Reklam utmed sargen på tävlingsrinken tillåts för första gången i ett ISU-mästerskap (VM 1973). Intäkterna går till ISU:s medlemsförbund.

1973

De första världsmästerskapen för professionella arrangeras av Dick Button i Tokyo.

1973/1974

Kortprogrammet för herrar och damer utvidgas med ett sjunde element, en kombinationspiruett.

1975/1976

Vikten för de obligatoriska figurerna för herrar och damer reduceras till 30% av den maximala sammanlagda poängsumman, medan vikten för friåkningen ökas till 50%.

1975/1976

Specifika poängavdrag införs för felaktiga eller utelämnade föreskrivna element i kortprogram.

1975/1976

Den högsta poängen 6,0 definieras nu som "perfekt och felfri".

1975/1976

Åldersgränsen som definierar lägsta ålder för deltagande i internationella juniortävlingar flyttas från 1 oktober till 1 juli.

1976

De första ISU-mästerskapen i konståkning för juniorer arrangeras i Megève (Frankrike). Efter en testperiod på två år ges de status av juniorvärldsmästerskap (JVM).

1977/1978

Vikten för kortprogrammet i paråkning ökar till två sjundedelar av den maximala sammanlagda poängsumman.

1977/1978

För OSP-dansen specificeras nu ett tempointervall.

1977/1978

Deltagare i juniortävlingar måste ha fyllt 10 år före 1 juli före säsongens start..

1977/1978

Samtliga domare från Sovjetunionen stängs av från ISU-mästerskap i ett år.

1980/1981

Poängsystemet ändras så att slutresultatet bestäms av en viktad summa av platssiffrorna för de olika delmomenten.

1980/1981

Åldersgränsen i OS, VM och EM höjs från 12 till 14 år (avser den ålder som måste vara uppnådd före 1 juli före säsongens start.). Medaljörer i JVM tillåts dock delta, även om de är yngre.

1981/1982

Längden på friåkningsprogrammet för herrar och par minskas från 5 minuter till 4 minuter och 30 sekunder.

1982/1983

Antalet deltagare i det avslutande friåkningsmomentet i ISU-mästerskap begränsas till 24. Vid fler deltagare delas friåkningen upp i en A- och en B-final. I A-finalen deltar de 15 bäst placerade inför friåkningen plus de tre bästa från kortprogrammet.

1982/1983

OSP-dansen i isdans räknas inte längre samman med de obligatoriska danserna, utan bildar ett eget delmoment med 20% vikt i slutresultatet. De tre obligatoriska danser är värda 30% och fridansen 50%.

1983

Det första dopingfallet i konståkning upptäcks. Isdanserskan Christine Chiniard från Frankrike diskvalificeras för användning av otillåtna tabletter för viktminskning.

1983/1984

Begränsningar införs för hur många gånger ett och samma trippelhopp får förekomma i friåkningen för herrar och damer. Endast ett trippelhopp får upprepas.

1984/1985

Antalet deltagare i det avslutande friåkningsmomentet i ISU-mästerskap sänks till 20. Vid fler deltagare är de 17 bäst placerade direktkvalificerade till finalen, medan övriga åkare tävlar i en semifinal om de tre återstående platserna.

1984/1985

Begränsningarna för trippelhopp i friåkningen för herrar och damer mjukas upp, så att högst två trippelhopp får upprepas en gång, men då endast i hoppkombination eller hoppsekvens.

1985/1986

Åldersgränser för domare i internationella tävlingar införs. Domare får vara lägst 23 år och högst 45 år när de anmäls av sitt förbund för internationell domartjänst. De får fortsätta som domare tills de uppnått 70 års ålder.

1985/1086

Längden på friåkningsprogrammet för juniorer damer ökas från 3 minuter till 3 minuter och 30 sekunder.

1986/1987

Antalet deltagare i det avslutande friåkningsmomentet i ISU-mästerskap höjs till 24. Vid fler deltagare deltar de 24 bäst placerade inför friåkningen.

1986/1987

Längden på kortprogrammet för herrar och damer ökas till 2 minuter och 15 sekunder.

1986/1987

Tävlande i juniorer herrar får inte ha fyllt 18 år före 1 juli före säsongens start.

1986/1987

Obligatoriska figurer måste inte längre ingå i herr- och damdisciplinerna på internationella juniortävlingar utan mästerskapsstatus. Därmed måste de endast förekomma i OS, VM, EM och JVM.

1986/1987

Internationella tävlingar i isdans måste bestå av minst en obligatorisk dans.

1986/1987

Det blir obligatoriskt i internationella tävlingar att spela medaljvinnarens nationalsång och hissa landets flagga, såvida detta inte förbjuds i lag eller regeringsbeslut.

1988/1989

Antalet obligatoriska figurer för herrar och damer minskas från tre till två och står för 20% av slutresultatet. Kortprogrammet döps om till originalprogram och utökas till en maxlängd på 2 minuter och 40 sekunder. Det ska nu innehålla åtta föreskrivna element och står för 30% av slutresultatet.

1988/1989

Kortprogrammet för par döps om till originalprogram och utökas till en maxlängd på 2 minuter och 40 sekunder. Det ska nu innehålla åtta föreskrivna element och står för en tredjedel av slutresultatet.

1988/1989

Antalet obligatoriska danser i isdans minskas från tre till två och står för 20% av slutresultatet, medan OSP-dansens vikt ökar till 30%.

1988/1989

Antalet deltagare i det avslutande friåkningsmomentet i ISU-mästerskap minskas från 24 till 20.

1988/1989

Det konstnärliga intrycket (B-poängen) väger nu tyngre vid rangordning av åkare med samma poängsumma hos en domare.

1988/1989

Tävlande i juniorklassen för damer måste ha uppnått 12 års ålder, men får inte ha uppnått 18 års ålder före 1 juli före säsongens start.

1990/1991

De obligatoriska figurerna avskaffas helt i disciplinerna herrar och damer. Vikten för originalprogrammet ökar till en tredjedel av slutresultatet.

1990/1991

OSP-dansen i isdans ersätts av en originaldans av max 2 minuters längd, utan krav på att upprepa ett dansmönster flera varv på isen. Två olika musikstycken får nu användas (den tidigare OSP-dansen skulle ha formatet av en nykonstruerad obligatorisk dans och måste utföras till ett enda musikstycke).

1990/1991

En placering bland de första tio i ett ISU-mästerskap ger ett land rätt till två startplatser följande år, medan en placering bland de översta tre (fem i paråkning) ger tre startplatser.

1991/1992

Antalet deltagare i det avslutande friåkningsmomentet i ISU-mästerskap ökas från 20 till 24, utom i tävlingskategorin par.

1992

Ryssland deltar åter som självständig nation i konståkningstävlingar.

1992/1993

Originalprogrammet för herrar, damer och par byter namn till tekniskt program.

1992/1993

Kvalificeringsomgångar introduceras i ISU-mästerskap med mer än 30 deltagare i kategorierna herrar och damer. Kvalificeringen går till så att alla tävlande delas in i två grupper och åker sitt friåkningsprogram. De tolv bästa i varje grupp får fortsätta till tekniskt program och friåkning. Resultatet i kvalificeringen räknas inte in i slutresultatet, men har betydelse för startordningen i det tekniska programmet.

1994/1995

Det tekniska programmet för herrar, damer och par byter namn till kortprogram.

1994/1995

I mästerskap med kvalificeringsomgångar är de tio bäst placerade från förra årets tävling förkvalificerade till kortprogrammet och behöver inte delta i kvalificeringen. Resultatet i kvalificeringen räknas inte in i slutresultatet och har heller ingen betydelse för startordningen i kortprogrammet.

1994/1995

Hoppkombinationen i kortprogrammet för herrar (seniorer) måste nu bestå av minst ett trippelhopp. För damer tillåts hoppet efter steg vara ett dubbel- eller trippelhopp. För par tillåts hoppet sida vid sida vara ett dubbel- eller trippelhopp.

1994/1995

I kortprogrammet för par (seniorer) kan solohoppet sida vid sida nu vara eller dubbel- eller ett trippelhopp.

1994/1995

I kortprogrammet för juniorer damer ingår nu dubbel axel som ett föreskrivet element.

1994/1995

Varje obligatorisk dans bedöms nu med två betyg, för teknik resp för timing och uttryck.

1994/1995

Antalet deltagare i originaldansen i ISU-mästerskap begränsas till 30. Vid fler deltagare deltar de 30 bäst placerade efter de obligatoriska danserna.

1994/1995

Internationella tävlingar utom mästerskap tillåts innehålla ett Interpretive Program med större konstnärlig tyngd som andra eller tredje delmoment i tävlingen.

1994/1995

Reklam och logotyper för tillverkare på klädsel tillåts nu endast i kiss and cry-hörnan, och endast av begränsad storlek.

1995

Den första tävlingen på nationell nivå för deltagare med en minimiålder av 25 år hålls i Wilmington, Delaware (USA).

1995/1996

En Grand Prix-serie under namnet ISU Champions Series införs, som länkar samman fem internationella seniortävlingar där deltagare samlar poäng och de bästa i varje gren tävlar i en avslutande final.

1995/1996

Prispengar delas för första gången ut till deltagare i ISU-mästerskap.

1996

ISU lanserar en egen tryckt tidskrift, ISU WORLD.

1996/1997

I mästerskap med kvalificeringsomgångar måste nu åter alla tävlande delta.

1996/1997

Hoppkombinationen i kortprogrammet för damer (seniorer) måste nu bestå av minst ett trippelhopp.

1996/1997

ISU Champions Series utvidgas med en sjätte deltävling.

1996/1997

Antalet startplatser per land i ISU-mästerskap avgörs nu av placeringen för landets samtliga deltagare föregående år.

1996/1997

Åldersgränsen i OS, VM och EM höjs från 14 till 15 år (ålder som måste vara uppnådd 1 juli innan säsongen inleds). För andra internationella tävlingar kvarstår gränsen 14 år.

1996/1997

Åldersgränserna för JVM och internationella juniortävlingar ändras till lägst 13 år och högst 19 år (ålder som måste vara uppnådd 1 juli innan säsongen inleds).

1997/1998

Kvalificeringen till OS avgörs nu så att majoriteten av startplatserna fördelas efter resultatet från förra årets VM. Ett mindre antal platser ges till de länder utan egen startplats som placerar sig bäst i en utpekad internationell tävling hösten före OS.

1997/1998

En Grand Prix-serie för juniorer införs under namnet ISU Junior Series, som länkar samman ett antal internationella juniortävlingar där deltagare samlar poäng och de bästa i varje gren tävlar i en avslutande final.

1997/1998

Musik med vokala inslag tillåts för första gången, men endast i originaldans.

1998/1999

Det mångåriga beräkningssystemet som baserades på rankning efter domarmajoritet ersätts av ISU Result System, även kallat OBO- eller One-By-One-systemet. I det nya systemet beräknas placeringar genom att varje åkare jämförs med varje annan åkare i en resultatmatris.

1998/1999

I mästerskap med kvalificeringsomgångar räknas nu resultatet från kvalificeringen med i slutresultatet. Kvalificeringsomgången står för 20%, kortprogrammet för 30% och friåkningen för resterande 50% av slutresultatet.

1998/1999

Hoppet efter steg i herrarnas kortprogram får nu vara ett trippel- eller kvadruppelhopp.

1998/1999

Ett kast till dubbel- eller trippelhopp införs som föreskrivet element i kortprogrammet för par (seniorer).

1998/1999

Föreskrivna element införs i originaldans och fridans.

1999/1999

Skilda domarpaneler dömer de olika segmenten i isdans.

1998/1999

ISU Champions Series döps om till ISU Grand Prix. ISU Junior Series döps om till ISU Junior Grand Prix.

1998/1999

Antalet startplatser per land i ISU-mästerskap avgörs nu av placeringen för de två bäst placerade tävlande från varje land föregående år.

1998/1999

Den övre åldersgränsen för herrar i par och isdans för juniorer höjs från 19 till 21 år.

1998/1999

Videosystem där domare kan granska delar av program i repris införs på alla större ISU-tävlingar, med premiär under JVM 1999 i Zagreb.

1999

ISU inför ett fyrkontinentsmästerskap som motpol till EM. Fyrkontinentsmästerskapet är öppet för tävlande från världsdelarna Afrika, Amerika, Asien och Oceanien.

1999/2000

Originaldansen förlängs till tre minuter och får nu bestå av två eller tre rytmer ur en rytmgrupp som väljs för varje år.

2000

Första världsmästerskapet i teamåkning hålls i Minneapolis, Minnesota (USA).

2000

Första Pro-Am-tävlingen som sanktionerats av ISU hålls (Masters Miko i Paris), där "amatörer" och "proffs" (mer korrekt åkare som får resp inte får delta i ISU-tävlingar) kan tävla mot varandra. Senioråkare kan delta i dessa tävlingar utan att riskera att mista sin rätt att delta i ISU-tävlingar.

2000/2001

I herrarnas kortprogram får nu kvadruppelhopp förekomma antingen efter steg eller i hoppkombinationen.

2000/2001

Ett kast till dubbelhopp införs som föreskrivet element i kortprogrammet för par (juniorer).

2000/2001

Kvalificeringsgrupper introduceras i mästerskap med mer än 31 deltagare i disciplinen isdans. Alla tävlande delas in i två grupper och åker sina obligatoriska danser. De tolv bästa i varje grupp får fortsätta till originaldans och fridans.

2000/2001

Musik med vokala inslag tillåts i både originaldans och fridans, under förutsättning att den har en hörbar rytm.

2000/2001

Medaljörer i JVM som inte uppfyller kravet på minimiålder (lägst 15 år den 1 juli innan säsongen inleds) får inte längre delta i OS, VM, EM och fyrkontinentsmästerskap.

2000/2001

Junioråkare tillåts delta i Pro-Am-tävlingar som sanktionerats av ISU.

2002

En allvarlig domarskandal inträffar under OS 2002, där flera domare konspirerar i syfte att påverka resultatet i paråkning och isdans. Till följd av detta delar IOK ut OS-guld till två par i paråkning, och ISU initierar utveckling av ett helt nytt bedömningssystem.

2002/2003

Ett övergångssystem införs på stora tävlingar, där antalet domare ökas och ett datorprogram i hemlighet väljer ut vilka domares poäng som ska räknas med.

2002/2003

Det föreskrivna hoppet efter steg för damer (seniorer) måste nu vara ett trippelhopp.

2002/2003

Det föreskrivna kasthoppet för par (juniorer) får nu vara till dubbel- eller trippelhopp.

2002/2003

Antalet obligatoriska danser minskas från två till en i alla isdanstävlingar för seniorer.

2004/2005

Ett helt nytt bedömningssystem införs. Det nya systemet, ISU Judging System, ersätter det gamla poängsystemet med en skala från 0,0 till 6,0. I det nya systemet ackumuleras poäng för genomförda tekniska element till en delsumma. Domarna bedömer dessutom kvalitén på programmet i ett antal programkomponenter på en skala från 0,0-10,0, vilket ger ytterligare en delsumma. Slutsumman från samtliga tävlingsmoment avgör helt placeringen i slutresultatet.

2004/2005

Antalet domare i ISU-mästerskap, OS samt Grand Prix- och Junior Grand Prix-finaler ska vara tolv. Av dessa väljs tio slumpmässigt ut, varefter lägsta resp högsta poäng för varje enskild tävlande stryks innan resultatet beräknas.

2004/2005

Längden på kortprogrammet för herrar, damer och par ökas från 2 minuter och 40 sekunder till 2 minuter och 50 sekunder.

2004/2005

Damer tillåts tävla i byxor eller tights i stället för kjol i disciplinerna damer och par.

2004/2005

Kvalificeringsomgångar avskaffas i EM och fyrkontinentsmästerskap.

2004/2005

Kvalificeringsomgångar i JVM räknas inte längre med i slutresultatet.

2004/2005

Antalet obligatoriska danser i JVM minskas två till en.

2004/2005

Prispengar i ISU-mästerskap delas nu endast ut till de tolv bäst placerade deltagarna.

2005

ISU Adult Figure Skating Competition, den första tävlingen för äldre åkare (30-65 år) som helt följer ISU:s regler, arrangeras för första gången i Oberstdorf (Tyskland).

2006/2007

Kvalificeringsomgångar avskaffas i VM och JVM. I stället genomförs kortprogrammet i två grupper, där åkare med högre världsranking tävlar i den senare gruppen.

2007/2008

Längden på fridansen i juniorernas isdans ökas till 3 minuter och 30 sekunder.

2007/2008

Accessoarer till dräkten (t ex hattar och solfjädrar) tillåts för första gången, men endast i originaldans. De får inte kastas iväg utan måste behållas under hela programmet.

2008/2009

Axelhoppet i kortprogram för juniorer herrar får nu vara ett dubbel- eller ett trippelhopp.

2008/2009

Antalet element i friåkningsprogrammet minskas med ett. T ex reduceras antalet piruetter för herrar och damer från fyra till tre.

2008/2009

Basvärdet för trippel axel och kvadruppelhopp höjs, samtidigt som bonusen för väl utförda element och avdragen för fel i dessa hopp ökar.

2008/2009

Det tekniska värdet för lyft och kast som utförs i andra halvan av parens friåkning multipliceras nu med faktorn 1,1 för att premiera svåra element som utförs sent i programmet. Tidigare gällde detta endast hopp i friåkningen.

2008/2009

Antalet domare i ISU-mästerskap, OS samt Grand Prix- och Junior Grand Prix-finaler minskas från 12 till 9. Av dessa väljs sju slumpmässigt ut, varefter lägsta resp högsta poäng för varje enskild tävlande stryks innan resultatet beräknas.

2008/2009

Det är inte längre obligatoriskt att arrangera en avslutningsbankett vid ISU-mästerskap.

2009

ISU World Team Trophy, en internationell tävling där länder tävlar som lag i de fyra klassiska disciplinerna, arrangeras för första gången i Tokyo.

2009/2010

Antalet deltagare i det avslutande friåkningsmomentet i ISU-mästerskap minskas i vissa discipliner av kostnadsskäl. I EM deltar nu maximalt 20 herrar, 20 damer 16 par och 16 isdanspar; i fyrkontinentsmästerskapen maximalt 20 herrar, 20 damer, 12 par och 12 isdanspar; i VM och JVM maximalt 24 herrar, 24 damer, 16 par och 20 isdanspar i den avslutande friåkningen.

2010/2011

Isdansen reduceras till två delmoment: antingen en spårdans (motsvarande obligatorisk dans) eller en kortdans, följt av en fridans. Den nya kortdansen består av en obligatorisk del, som ska följa stegen i en angiven obligatorisk dans, och en fri del, som liknar den gamla originaldansen, till föreskrivna rytmer.

2010/2011

En form av kvalificering återinförs i ISU-mästerskap. De bäst placerade från föregående års mästerskap (18 herrar, 18 damer, 12 par och 12 isdanspar i EM och fyrkontinents­mästerskapen; 18 herrar, 18 damer, 12 par och 15 isdanspar i VM och JVM) är direkt kvalificerade till tävlingen. Övriga tävlande deltar i en kvalificeringsomgång och tävlar om de återstående startplatserna i kortprogrammet resp kortdansen (10 herrar, 10 damer, 6 par och 8 isdanspar i EM och fyrkontinentsmästerskapen; 12 herrar, 12 damer, 8 par och 10 isdanspar i VM och JVM).

2010/2011

Antalet deltagare i den avslutande friåkningen i EM och VM höjs till 24 herrar, 24 damer, 16 par och 20 isdanspar.

2010/2011

I ISU-mästerskap stryks den lägsta resp högsta poängen för varje enskild tävlande stryks innan resultatet beräknas. Inga domare väljs längre bort slumpmässigt.

2010/2011

Antalet föreskrivna element i kortprogram för herrar, damer och par minskas med ett.

2010/2011

Tävlande i ISU-seniormästerskap måste ha uppnått en lägsta teknisk poäng i kortprogram resp friåkning i godkända internationella tävlingar för att få delta.

2011

ISU:s tidskrift ISU WORLD publiceras online på Internet.

2011

ISU lanserar egna sidor på Facebook.

2011

ISU lanserar en officiell Youtube-kanal, som sänder tävlingar i Junior Grand Prix.

2011

ISU lanserar ISU Skating Channel i samarbete med EBU. ISU Skating Channel sänder ISU-tävlingar fritt till länder där ingen kanal har tecknat avtal om sändningsrätten.

2011/2012

Antalet deltagare i ISU Grand Prix-tävlingar minskas till 10 herrar, 10 damer, 8 par samt 8 isdanspar (tidigare gällde 12 herrar, 12 damer, 8 par och 10 isdanspar). De sex bäst placerade i föregående VM får delta i tre Grand Prix-tävlingar och räkna poäng från de två bästa av dessa i Grand Prix-sammandraget som avgör vilka som får tävla i GP-finalen.

2012

Ungdoms-OS (Winter Youth Olympic Games), ett olympiskt arrangemang för deltagare i vinteridrotter i åldersgruppen 15-18 år från hela världen, arrangeras för första gången i Innsbruck (Österrike). (Det som i Sverige tidigare ofta kallats Ungdoms-OS, med det officiella namnet European Youth Olympic Festival, är ett olympiskt arrangemang enbart för europeiska ungdomar.)

2012/2013

Den form av kvalificering som återinfördes i ISU-mästerskap 2010/2011 avskaffas och ersätts av betydligt högre krav på uppnådd lägsta teknisk poäng i kortprogram resp friåkning för att få delta. Poängkraven är olika i EM/fyrkontinentsmästerskapen och VM, och måste uppnås i tävlingar i ISU:s tävlingskalender under föregående eller pågående säsong. Liknande krav med lägre poänggränser införs för JVM.

2012/2013

Antalet deltagare i den avslutande friåkningen i OS sänks till 24 herrar, 24 damer, 16 par och 20 isdanspar.

2012/2013

Det tekniska värdet för hopp som utförs i andra halvan av kortprogrammet för herrar och damer multipliceras nu med faktorn 1,1 för att premiera svåra element som utförs sent i programmet.

2012/2013

Den olika formerna av stegsekvenser (rak, cirkel och serpentin) ersätts av en generell stegsekvens som måste täcka hela isytan.

2012/2013

Den koreografiska stegsekvensen ersätts av en koreografisk sekvens som måste täcka hela isytan.

2012/2013

Internationella tävlingar måste hållas i uppvärmda inomhusarenor. För ISU-mästerskap måste även träningsrinken vara uppvärmd.

2012/2013

Karantänstiden för deltagande i internationella tävlingar efter nationsbyte förkortas från 24 till 18 månader för singelåkare.

2014

En lagtävling där tio länder tävlar som lag i de fyra klassiska disciplinerna, och där de fem bästa lagen går vidare till friåkning resp fridans, ingår för första gången i OS.

2014/2015

Åldersgränsen i internationella seniortävlingar höjs från 14 till 15 år (ålder som måste vara uppnådd 1 juli innan säsongen inleds). Tidigare gällde detta endast OS, VM, EM och fyrkontinentsmästerskapen.

2014/2015

Den övre åldersgränsen för herrar i par och isdans för juniorer sänks från 21 till 20 år.

2014/2015

Det tekniska värdet för lyft, kast och hopp som utförs i andra halvan av parens friåkning multipliceras inte längre med faktorn 1,1 för att premiera svåra element som utförs sent i programmet.

2014/2015

En ny serie med namnet ISU Challenger Series införs, som länkar samman ett antal internationella seniortävlingar mellan 1 augusti och 15 december. Tävlingarna måste uppfylla minimikrav för antalet anmälda deltagare och länder per disciplin och ger förhöjda poäng i världsranking. Däremot arrangeras ingen final för serien.

2014/2015

Musik med vokala inslag tillåts även för herrar, damer och paråkning.

2016/2017

Längden för kortprogrammet för herrar, damer och paråkning definieras nu som 2 minuter och 40 sekunder +/- 10 sekunder (tidigare fanns ingen undre tidsgräns).

2016/2017

Karantänstiden för deltagande i internationella tävlingar efter nationsbyte förkortas från 18 till 12 månader för samtliga åkare. Det tidigare medlemslandet kan inte längre blockera övergången.

2016/2017

Anonymiteten för domarpoäng i ISU-tävlingar avskaffas.

2018/2019

Domarnas bedömningsskala (Grade of Execution eller GOE) byggs ut från sju steg (-3 till +3) till elva steg (-5 till +5).

2018/2019

Antalet hoppelement i friåkningen för herrar minskas från åtta till sju.

2018/2019

Längden för parens friåkning minskas från 4 minuter och 30 sekunder till 4 minuter.

2018/2019

Kortdansen i isdans döps om till rytmdans.

2018/2019

I disciplinerna herrar och damer begränsas antal hoppelement där det tekniska värdet multipliceras med faktorn 1,1 om de utförs i den andra halvan av programmet, så att endast det sista hoppelementet i kortprogrammet och de tre sista hoppelementen i friåkningen kan få det förhöjda värdet.

2020/2021

Den engelska namnet för disciplinen damer byts från Ladies till Women.

2020/2021

Till följd av Covid-19-pandemin ställs merparten av säsongens tävlingar in. För det fåtal tävlingar som genomförs införs omfattande smittskyddsåtgärder. Många seminarier och möten genomförs med online-teknik. På nationell nivå förekommer experiment med "virtuella tävlingar", där åkares program videofilmas för domarbedömning.

2022

Till följd av Ryssland invasionskrig i Ukraina förbjuds åkare från Ryssland och Belarus att delta i internationella tävlingar och mästerskap.

2022/2023

Den tidigare uppsättningen med fem programkomponenter i domarnas bedömning (färre för lägre åldersklasser) ersätts av tre programkomponenter: Composition, Presentation och Skating Skills. (För spårdanser i isdans används i stället Timing, Presentation och Skating Skills.) De nya programkomponenternas vikter justeras så att programkomponenternas sammanlagda del av slutresultatet blir samma som tidigare.

2022/2023

Hoppsekvenser bestående av tre hopp där det andra eller tredje hoppet är ett axelhopp tillåts för herrar, damer och paråkning.

2022/2023

Basvärdet för hoppsekvenser höjs till att vara summan av de ingående hoppet, i stället för 80% av summan.

2022/2023

Hopp med högst en rotation tillåts i stegsekvenser.

2022/2023

Damer i isdans tillåts tävla i byxor av full längd i stället för kjol.

2023/2024

Åldersgränsen i internationella seniortävlingar höjs från 15 till 16 år (ålder som måste vara uppnådd 1 juli innan säsongen inleds).

2024/2025

En särskild ISU-tävling kommer att arrangeras under hösten i de säsonger som innehåller ett OS. I tävlingen tillåts endast deltagare ställa upp som är berättigade att tävla om återstående startplatser i OS.

2024/2025

Åldersgränsen i internationella seniortävlingar höjs från 16 till 17 år (ålder som måste vara uppnådd 1 juli innan säsongen inleds).