Hoppa till sidans innehåll

Milstolpar



Milstolpar i konståkningshistorien

När två årtal i följd nämns, t ex 1972/73, så avser detta under vilken säsong en ändring infördes. Det innebär att ändringen trädde i kraft inför höstens tävlingar under det tidigare av de två åren (t ex 1972) men omfattar de stora mästerskapen först fr o m det senare året (t ex 1973).

Årtal

Händelse

1742

Första konståkningsklubben, Edinburgh Skating Club, bildas i Skottland.

1772

Den första boken om konståkning, A treatise on skating, publiceras i England.

1875

Helsingfors Skridskoklubb (HSK) bildas i Helsingfors.

1876

Den första konstfrusna inomhusrinken, Glaciarium, öppnas i Chelsea utanför London. Isytan är endast 12 x 7,5 m.

1882

Den första internationella tävlingen i konståkning arrangeras av Wiener Eislaufverband i Wien.  Tävlingen består av 23 obligatoriska figurer, en specialfigur och fyra minuters friåkning.

1883

Stockholms Allmänna Skridskoklubb (SASK) bildas i Stockholm.  Klubben har än idag ett eget medlemskap i ISU.

1891

Regler införs där obligatoriska figurer måste åkas tre gånger på varje fot.  Varje figur ges en svårighetsgrad.  En poängskala från 1 till 10 införs, där varje obligatorisk figur bedöms med två betyg, det ena för figurens storlek och graden av korrekt teckning på isen, det andra för den tävlandes hållning och kraft vid utförandet av figuren, medan friåkningen bedöms med ett enda betyg som avser programmets rikhaltighet och kombination av figurer i vackra följder, men även säkerheten, smidigheten och kraftfullheten i åkningen.

 

Det första europamästerskapet arrangeras i Hamburg. Den enda tävlingskategorin är herrar, och tävlingen består endast av obligatoriska figurer.

1892

International Skating Union, ISU, bildas i Scheveningen (Nederländerna).

1893

ISU försöker arrangera det första världsmästerskapet i Berlin. Mästerskapet förklaras senare ogiltigt p g a oklarheter i poängsystemet.

1894

Internationella Olympiska Kommittén (IOK) bildas i Paris.

1895

Ett nytt bedömningssystem införs.  Varje konståkningstävling består av obligatoriska figurer och friåkning.  En poängskala från 1 till 6 införs.  Varje obligatorisk figur ges ett betyg som avser figurens teckning och storlek samt den tävlandes hållning.  Detta betyg multipliceras därefter med figurens svårighetsgrad (mellan 1 och 4).  Friåkningen bedöms med två betyg, ett för svårighetsgrad och ett för utförande.  Summan viktas så att den maximala poängen som kan uppnås i friåkning aldrig kan överstiga hälften av den maximala poängen i de obligatoriska figurerna.

1896

Det första officiella ISU-världsmästerskapet (VM) i konståkning arrangeras i S:t Petersburg. Den enda tävlingskategorin är herrar.

1898

Det första officiella ISU-europamästerskapet (EM) i konståkning arrangeras i Trondheim. Den enda tävlingskategorin är herrar.

 

VM arrangeras för första gången i en inomhusarena (National Skating Palace, London).

1904

Svenska Skridskoförbundet, ett specialförbundet för både hastighets- och konståkning, grundas.

1906

Första VM för tävlingskategorin damer arrangeras i Davos (Schweiz). De båda kategorierna arrangeras separat – VM för herrar avgörs i München.

1907

Båda tävlingskategorierna i VM (herrar och damer) arrangeras för första gången på samma ort, i Wien.

1908

Första VM för tävlingskategorin par arrangeras på egen ort i S:t Petersburg.

 

Konståkning ingår för första gången som olympisk gren i ett OS (sommar-OS i London). Det blir samtidigt den första stora tävlingen där samtliga tre grenar (herrar, damer och par) avgörs på samma ort. Detta var dessutom det första OS där kvinnor fick delta.

1909

Den första konstfrusna utomhusrinken konstrueras av Eduard Engelmann Jr och öppnas i stadsdelen Hernals i Wien.

1919

Nordiska Konståkningsförbundet bildas i Kristiania (Oslo).

 

Det första nordiska mästerskapet (NM) i konståkning arrangeras i Kristiania (Oslo).

1920

Konståkning ingår för andra och sista gången som en gren i sommar-OS (Antwerpen).

1924

Första vinter-OS arrangeras i Chamonix (Frankrike), med bl a konståkning för herrar, damer och par på programmet.

 

Vinnarna i tävlingskategorierna damer och par på VM får officiellt kallas världsmästare, en titel som från början var förbehållen vinnaren i tävlingskategorin herrar.

1928

Antalet domare per land begränsas till en (efter att Sonia Henie vann VM 1927 i Oslo, där tre av fem domare var från Norge).

1929

Den traditionella bedömningsskalan med poäng från 1 till 6 förfinas med en decimal. Därmed skapas den legendariska "drömpoängen" 6,0.

1930

Samtliga tre tävlingskategorier i VM (herrar, damer och par) arrangeras för första gången på samma ort, i New York.

1945

Svenska Skridskoförbundet delas upp i det nuvarande Svenska Skridskoförbundet (hastighetsåkning) och Svenska Konståkningsförbundet.

1947

ISU börjar publicera material på engelska, efter att tidigare publicerat allt på tyska..

1948

Antalet obligatoriska figurer för herrar och damer reduceras från tolv till sex.

 

Frank Zamboni uppfinner ismaskinen.

1952

Isdans finns för första gången med som tävlingskategori i VM (Paris). Isdansen består initialt av fyra obligatoriska danser, som står för 60 % av slutresultatet, samt en fridans av tre minuters längd, som står för resterande 40 % av slutresultatet.

1953

Molly Phillips (Storbritannien) blir den första kvinnliga skiljedomaren i ett VM.

1956

Första OS där konståkning avgörs på en konstfrusen rink arrangeras i Cortina d'Ampezzo (Italien).

1960

Antalet deltagare per land begränsas till maximalt tre per gren.

 

Första OS där konståkning avgörs i en inomhusrink arrangeras i Squaw Valley (USA).

 

Första OS där en dator används för att räkna ut resultat.

1961

VM i Prag ställs in helt efter att hela det amerikanska laget omkommit i en flygolycka på flygplatsen i Bryssel. Prag får i stället arrangera VM 1962.

1964

Ett obligatoriskt program introduceras i paråkning. Programmet, som är två minuter långt, står för 30 % av slutresultatet.

 

Första VM där en dator används för att räkna ut resultat.

1967

VM arrangeras för sista gången utomhus, i Wien (i kraftigt regn).

1967/68

De två delmomenten i herr- och damkategorierna, obligatoriska figurer och friåkning, står för första gången för lika stor del av slutresultatet. (Tidigare vägde obligatoriska figurer tyngst med 60 % av slutresultatet.)

 

Vikten för det obligatoriska programmet för par reduceras till 25 % av slutresultatet.

 

Den fjärde obligatoriska dansen i isdans ersätts av en OSP-dans (föregångaren till den senare originaldansen), som står för 15 % av slutresultatet. De tre obligatoriska danserna står för 45 % och fridansen för resterande 40 % av slutresultatet. Det finns ingen angiven rytm eller tempo för OSP-dansen, och endast en domarpoäng ges.

1972/73

Antalet obligatoriska figurer i herr- och damkategorierna reduceras från sex till tre och står för 40 % av slutresultatet. Ett nytt kortprogram med föreskrivna friåkningselement införs och bidrar med 20 % av slutresultatet, medan friåkning står för resterande 40 %.

 

Två domarpoäng, för komposition och presentation, ges nu för OSP-dansen, som nu står för 20 % av slutresultatet, medan de tre obligatoriska danserna står för 30 % och fridansen för resterande 50 % av slutresultatet.

1973

Reklam utmed sargen på tävlingsrinken tillåts för första gången i ett stort ISU-mästerskap (VM 1973).  Intäkterna går till ISU:s medlemsförbund.

 

De första världsmästerskapen för professionella arrangeras av Dick Button i Tokyo.

1975

Vikten för de obligatoriska figurerna för herrar och damer reduceras till 30 % av slutresultatet, medan vikten för friåkningen ökas till 50 %.

1976

Första juniorvärldsmästerskapen (JVM) i konståkning arrangeras i Megève (Frankrike).

 

Åldersgränserna för deltagande i internationella juniortävlingar flyttas från 1 oktober till 1 juli.

1977/78

För OSP-dansen specificeras nu ett tempointervall.

1980/81

Poängsystemet ändras så att slutresultatet bestäms av en viktad summa av platssiffrorna för de olika delmomenten.

 

Åldersgränsen i OS, VM och EM höjs från 12 till 14 år (avser den ålder som måste vara uppnådd 1 juli innan säsongen inleds). Medaljörer i JVM tillåts dock delta, även om de är yngre.

1981/82

Längden på friåkningsprogrammet för herrar och par minskas från 5 minuter till 4 minuter och 30 sekunder.

1982/83

Antalet deltagare i det avslutande friåkningsmomentet i ISU-mästerskap begränsas till 24. Vid fler deltagare delas friåkningen upp i en A- och en B-final. I A-finalen deltar de 15 bäst placerade inför friåkningen plus de tre bästa från kortprogrammet.

 

OSP-dansen i isdans räknas inte längre samman med de obligatoriska danserna, utan bildar ett eget delmoment med 20 % vikt i slutresultatet. De tre obligatoriska danser är värda 30 % och fridansen 50 %.

1983/84

Begränsningar införs för hur många gånger ett och samma trippelhopp får förekomma i friåkningen för herrar och damer. Endast ett trippelhopp får upprepas.

1984/85

Antalet deltagare i det avslutande friåkningsmomentet i ISU-mästerskap sänks till 20. Vid fler deltagare är de 17 bäst placerade direktkvalificerade till finalen, medan övriga åkare tävlar i en semifinal om de tre återstående platserna.

 

Begränsningarna för trippelhopp i friåkningen för herrar och damer mjukas upp, så att högst två trippelhopp får upprepas en gång, men då i hoppkombination eller hoppsekvens.

1985/86

Åldersgränser för domare i internationella tävlingar införs:  domare får vara lägst 23 år och högst 45 år när de anmäls av sitt förbund för internationell domartjänst.  De får fortsätta som domare tills de uppnått 70 års ålder.

 

Längden på friåkningsprogrammet för juniorer damer ökas från 3 minuter till 3 minuter och 30 sekunder.

1986/87

Antalet deltagare i det avslutande friåkningsmomentet i ISU-mästerskap höjs till 24. Vid fler deltagare deltar de 24 bäst placerade inför friåkningen.

 

Längden på kortprogrammet för herrar och damer ökas till 2 minuter och 15 sekunder.

 

Tävlande i juniorklassen för herrar får inte ha uppnått 18 års ålder 1 juli före säsongens start.

 

Obligatoriska figurer måste inte längre ingå i herr- och damkategorierna på internationella juniortävlingar utan mästerskapsstatus. Därmed måste de endast förekomma i OS, VM, EM och JVM.

 

Internationella tävlingar i isdans måste bestå av minst en obligatorisk dans.

1988/89

Antalet obligatoriska figurer för herrar och damer minskas från tre till två och står för 20 % av slutresultatet. Kortprogrammet döps om till originalprogram och utökas till en maxlängd på 2 minuter och 40 sekunder. Det ska nu innehålla åtta föreskrivna element och står för 30 % av slutresultatet.

 

Kortprogrammet för par döps om till originalprogram och utökas till en maxlängd på 2 minuter och 40 sekunder. Det ska nu innehålla åtta föreskrivna element och står för en tredjedel av slutresultatet.

 

Antalet obligatoriska danser i isdans minskas från tre till två och står för 20 % av slutresultatet, medan OSP-dansens vikt ökar till 30 %.

 

Antalet deltagare i det avslutande friåkningsmomentet i ISU-mästerskap minskas från 24 till 20.

 

Det konstnärliga intrycket (B-poängen) väger nu tyngre vid rangordning av åkare med samma poängsumma hos en domare.

1989

Som ett av de första länderna i världen arrangerar Sverige ett nationellt mästerskap i konståkningens femte gren, teamåkning. Mästerskapet hålls i Tyringe.

1990/91

De obligatoriska figurerna avskaffas helt i tävlingskategorierna herrar och damer.

 

OSP-dansen i isdans ersätts av en originaldans av max 2 minuters längd, utan krav på att upprepa ett dansmönster flera varv på isen. Två olika musikstycken får nu användas (den tidigare OSP-dansen skulle ha formatet av en nykonstruerad obligatorisk dans och måste utföras till ett enda musikstycke).

 

En placering bland de första tio i ett ISU-mästerskap berättigar ett land till två startplatser följande år, medan en placering bland de översta tre (fem i paråkning) ger tre startplatser.

1991/92

Antalet deltagare i det avslutande friåkningsmomentet i ISU-mästerskap ökas från 20 till 24, utom i tävlingskategorin par.

1992

Ryssland deltar åter som självständig nation i konståkningstävlingar.

1992/93

Originalprogrammet för herrar, damer och par byter namn till tekniskt program.

 

Kvalificeringsomgångar introduceras i ISU-mästerskap med mer än 30 deltagare i kategorierna herrar och damer. Kvalificeringen går till så att alla tävlande delas in i två grupper och åker sitt friåkningsprogram. De tolv bästa i varje grupp får fortsätta till tekniskt program och friåkning. Resultatet i kvalificeringen räknas inte in i slutresultatet, men har betydelse för startordningen i det tekniska programmet.

1994/95

Det tekniska programmet för herrar, damer och par byter namn till kortprogram.

 

I mästerskap med kvalificeringsomgångar är de tio bäst placerade från förra årets tävling förkvalificerade till kortprogrammet och behöver inte delta i kvalificeringen. Resultatet i kvalificeringen räknas inte in i slutresultatet och har heller ingen betydelse för startordningen i kortprogrammet.

 

Hoppkombinationen i kortprogrammet för herrar (seniorer) måste nu bestå av minst ett trippelhopp. För damer tillåts hoppet efter steg vara ett dubbel- eller trippelhopp. För par tillåts hoppet sida vid sida vara ett dubbel- eller trippelhopp.

 

I kortprogrammet för juniorer damer ingår nu dubbel axel som ett föreskrivet element.

 

Obl. danser bedöms nu med två poäng, en för teknik och en för timing och uttryck.

 

Antalet deltagare i originaldansen i ISU-mästerskap begränsas till 30. Vid fler deltagare deltar de 30 bäst placerade efter de obligatoriska danserna.

 

Internationella tävlingar utom mästerskap tillåts innehålla ett Interpretive Program med större konstnärlig tyngd som andra eller tredje delmoment i tävlingen.

 

Reklam och logotyper för tillverkare på klädsel tillåts nu endast i kiss and cry-hörnan, och endast av begränsad storlek.

1995/96

En Grand Prix-serie under namnet ISU Champions Series införs, som länkar samman fem internationella seniortävlingar där deltagare samlar poäng och de bästa i varje gren tävlar i en avslutande final.

 

Prispengar delas för första gången ut till deltagare i ISU-mästerskap.

1996

Teamåkningstävlingen World Challenge Cup, som har karaktären av ett inofficiellt VM i teamåkning, arrangeras för första gången i Boston (USA).

1996/97

I mästerskap med kvalificeringsomgångar måste nu åter alla tävlande delta.

 

Hoppkombinationen i kortprogrammet för damer (seniorer) måste nu bestå av minst ett trippelhopp.

 

ISU Champions Series utvidgas med en sjätte deltävling.

 

Antalet startplatser per land i ISU-mästerskap avgörs nu av placeringen för landets samtliga deltagare föregående år.

 

Åldersgränsen i OS, VM och EM höjs från 14 till 15 år (ålder som måste vara uppnådd 1 juli innan säsongen inleds). För andra internationella tävlingar kvarstår gränsen 14 år.

 

Åldersgränserna för JVM och internationella juniortävlingar ändras till lägst 13 år och högst 19 år (ålder som måste vara uppnådd 1 juli innan säsongen inleds).

1997

Kortprogram introduceras på försök i teamåkning under tävlingen Laval Precision International i Kanada.

1997/98

Kvalificeringen till OS avgörs nu så att majoriteten av startplatserna fördelas efter resultatet från förra årets VM. Ett mindre antal platser ges till de länder utan egen startplats som placerar sig bäst i en utpekad internationell tävling hösten före OS. 

 

En Grand Prix-serie för juniorer införs under namnet ISU Junior Series, som länkar samman ett antal internationella juniortävlingar där deltagare samlar poäng och de bästa i varje gren tävlar i en avslutande final.

 

Musik med vokala inslag tillåts för första gången, men endast i originaldans.

1998/99

Det mångåriga beräkningssystemet som baserades på rankning efter domarmajoritet ersätts av ISU Result System, även kallat OBO- eller One-By-One-systemet. I det nya systemet beräknas placeringar genom att varje åkare jämförs med varje annan åkare i en resultatmatris.

 

I mästerskap med kvalificeringsomgångar räknas nu resultatet från kvalificeringen med i slutresultatet. Kvalificeringsomgången står för 20 %, kortprogrammet för 30 % och friåkningen för resterande 50 % av slutresultatet.

 

Hoppet efter steg i herrarnas kortprogram får nu vara ett trippel- eller kvadruppelhopp.

 

Ett kast till dubbel- eller trippelhopp införs som föreskrivet element i kortprogrammet för par (seniorer).

 

ISU Champions Series döps om till ISU Grand Prix. ISU Junior Series döps om till ISU Junior Grand Prix.

 

Teamåkning byter namn på engelska från Precision Team Skating till Synchronized Skating.

 

Lag i kommande ISU-mästerskap i teamåkning måste nu bestå av exakt 20 deltagare, mot tidigare 16-20 deltagare i senior- och 12-20 deltagare i juniortävlingar.

 

Antalet startplatser per land i ISU-mästerskap avgörs nu av placeringen för de två bäst placerade tävlande från varje land föregående år.

 

Åldersgränsen för herrar i par och isdans för juniorer höjs från 19 till 21 år.

 

Videosystem där domare kan granska delar av program i repris införs på alla större ISU-tävlingar.

1999

ISU inför ett fyrkontinentsmästerskap som motpol till EM. Fyrkontinentsmästerskapet är öppet för tävlande från världsdelarna Afrika, Amerika, Asien och Oceanien.

1999/2000

Originaldansen får nu bestå av två eller tre rytmer ur en rytmgrupp som väljs för varje år.

2000

Första världsmästerskapet i teamåkning hålls i Minneapolis (USA).

 

Första Pro-Am-tävlingen som sanktionerats av ISU hålls (Masters Miko i Paris), där "amatörer" och "proffs" (mer korrekt åkare som får resp. inte får delta i ISU-tävlingar) kan tävla mot varandra. Senioråkare kan delta i dessa tävlingar utan att riskera att mista sin rätt att delta i ISU-tävlingar.

2000/01

I herrarnas kortprogram får nu kvadruppelhopp förekomma antingen efter steg eller i hoppkombinationen.

 

Ett kast till dubbelhopp införs som föreskrivet element i kortprogrammet för par (juniorer).

 

Kvalificeringsomgångar introduceras i mästerskap med mer än 31 deltagare i kategorin isdans. Alla tävlande delas in i två grupper och åker sina obligatoriska danser. De tolv bästa i varje grupp får fortsätta till originaldans och fridans.

 

Medaljörer i JVM som inte uppfyller kravet på minimiålder får inte längre delta i OS, VM, EM och fyrkontinentsmästerskap.

 

Junioråkare tillåts delta i Pro-Am-tävlingar som sanktionerats av ISU.

2002/03

Ett övergångssystem införs på stora tävlingar, där antalet domare ökas och ett datorprogram i hemlighet väljer ut vilka domares poäng som ska räknas med.

 

Det föreskrivna hoppet efter steg för damer (seniorer) måste nu vara ett trippelhopp.

 

Det föreskrivna kasthoppet för par (juniorer) får nu vara till dubbel- eller trippelhopp.

 

Antalet obligatoriska danser minskas från två till en i alla isdanstävlingar för seniorer.

2004/05

Ett helt nytt bedömningssystem införs. Det nya systemet, ISU Judging System, ersätter det gamla poängsystemet med en skala från 0,0 till 6,0. I det nya systemet ackumuleras poäng för genomförda tekniska element till en delsumma. Domarna bedömer dessutom kvalitén på programmet i ett antal programkomponenter på en skala från 0,0-10,0, vilket ger ytterligare en delsumma. Slutsumman från samtliga tävlingsmoment avgör helt placeringen i slutresultatet.

 

Längden på kortprogrammet för herrar, damer och par ökas från 2 minuter och 40 sekunder till 2 minuter och 50 sekunder.

 

Damer tillåts tävla i byxor i stället för kjol i kategorierna damer och par.

 

Kvalificeringsomgångar avskaffas i EM och fyrkontinentsmästerskap.

 

Kvalificeringsomgångar i JVM räknas inte längre med i slutresultatet.

 

Antalet obligatoriska danser i JVM minskas två till en.

 

Prispengar i ISU-mästerskap delas nu endast ut till de tolv bäst placerade deltagarna.

2006/07

Kvalificeringsomgångar avskaffas i VM och JVM. I stället genomförs kortprogrammet i två grupper, där åkare med högre världsranking tävlar i den senare gruppen.

2007/08

Längden på fridansen i juniorernas isdans ökas till 3 minuter och 30 sekunder.

 

Accessoarer till dräkten (t ex hattar och solfjädrar) tillåts för första gången, men endast i originaldans. De får inte kastas iväg utan måste behållas under hela programmet.

2008/09

Axelhoppet i kortprogram för juniorer herrar får nu vara ett dubbel- eller ett trippelhopp.

 

Antalet element i friåkningsprogrammet minskas med ett. T ex reduceras antalet piruetter för herrar och damer från fyra till tre.

 

Basvärdet för trippel axel och kvadruppelhopp höjs, samtidigt som bonusen för väl utförda element och avdragen för fel i dessa hopp ökar.

 

Det tekniska värdet för lyft och kast som utförs i andra halvan av parens friåkning multipliceras nu med faktorn 1,1 för att premiera svåra element som utförs sent i programmet.  Tidigare gällde detta endast hopp i friåkningen.

2009/10

Antalet deltagare i det avslutande friåkningsmomentet i ISU-mästerskap minskas i vissa grenar av kostnadsskäl.  I EM deltar nu maximalt 20 herrar, 20 damer 16 par och 16 isdanspar; i VM och JVM maximalt 24 herrar, 24 damer, 16 par och 20 isdanspar i den avslutande friåkningen.

 

Antalet domare i OS minskas från 12 till 9.  Av dessa väljs sju slumpmässigt ut, varefter lägsta resp. högsta poäng för varje enskild tävlande stryks innan resultatet beräknas.

2010/11

Isdansen reduceras till två delmoment: antingen en spårdans (motsvarande obligatorisk dans) eller en kortdans, följt av en fridans. Den nya kortdansen består av en obligatorisk del, som ska följa stegen i en angiven obligatorisk dans, och en fri del, som liknar den gamla originaldansen, till föreskrivna rytmer.

 

Antalet föreskrivna element i kortprogrammet för herrar, damer och par minskas med ett.

 

En form av kvalificering återinförs i ISU-mästerskap. De bäst placerade från föregående års mästerskap (18 herrar, 18 damer, 12 par och 12 isdanspar i EM; 18 herrar, 18 damer, 12 par och 15 isdanspar i VM och JVM) är direktkvalificerade till tävlingen. Övriga tävlande deltar i en kvalificering och tävlar om de återstående startplatserna i kortprogrammet resp. kortdansen (10 herrar, 10 damer, 6 par och 8 isdanspar i EM; 12 herrar, 12 damer, 8 par och 10 isdanspar i VM och JVM).

 

Antalet deltagare i den avslutande friåkningen höjs till 24 herrar, 24 damer, 16 par och 20 isdanspar.

 

Antalet domare i ISU-mästerskap minskas från 12 till 9.  Av dessa väljs sju slumpmässigt ut, varefter lägsta resp. högsta poäng för varje enskild tävlande stryks innan resultatet beräknas.

 

Tävlande i ISU-seniormästerskap måste ha uppnått en lägsta teknisk poäng i kortprogram resp. friåkning i godkända internationella tävlingar för att få delta.

2011/12

Antalet deltagare i ISU Grand Prix-tävlingar minskas till 10 herrar, 10 damer, 8 par samt 8 isdanspar (tidigare gällde 12 herrar, 12 damer, 8 par och 10 isdanspar).  De sex bäst placerade i föregående VM får delta i tre Grand Prix-tävlingar och räkna poäng från de två bästa av dessa i Grand Prix-sammandraget som avgör vilka som får tävla i GP-finalen.

2012/13

Den form av kvalificering som återinfördes i ISU-mästerskap 2010/11 avskaffas och ersätts av betydligt högre krav på uppnådd lägsta teknisk poäng i kortprogram resp. friåkning i godkända internationella tävlingar för att få delta.  Poängkraven är olika i EM och VM.  Liknande krav med lägre poänggränser införs för JVM.

 

Internationella tävlingar måste hållas i uppvärmda inomhusarenor.  För ISU-mästerskap måste även träningsrinken vara uppvärmd.

 

Väntetiden för deltagande i internationella tävlingar efter nationsbyte förkortas från 24 till 18 månader för singelåkare.

 

Antalet deltagare i den avslutande friåkningen i OS sänks till 24 herrar, 24 damer, 16 par och 20 isdanspar.

 

Det tekniska värdet för hopp som utförs i andra halvan av kortprogrammet för herrar och damer multipliceras nu med faktorn 1,1 för att premiera svåra element som utförs sent i programmet.

2014/15

Åldersgränsen i internationella seniortävlingar höjs från 14 till 15 år (ålder som måste vara uppnådd 1 juli innan säsongen inleds). Tidigare gällde detta endast OS, VM och EM.

 

Åldersgränsen för herrar i par och isdans för juniorer sänks från 21 till 20 år.

 

Musik med vokala inslag tillåts även för herrar, damer och par.

Uppdaterad: 30 SEP 2015 09:26 Skribent: Lennart Månsson

Postadress:
Svenska Konståkningsförbundet
Box 11016
100 61 Stockholm

Besöksadress:
Idrottens Hus, Skansbrogatan 7
118 60 Stockholm

Kontakt:
Tel: 086996000
Fax: 086996429
E-post: This is a mailto link