En dröm som gick i uppfyllelse - Filip Stiller Borowicz om att döma VM för första gången

Det var inte bara de svenska åkarna som debuterade på VM. Även tekniska specialisten Filip Stiller Borowicz gjorde debut som assisterande TS under herrarnas tävling. Hur går tankarna nu efter VM? Vad var roligast? Hur var livet i mästerskapsbubblan?

Hur var det att döma ditt första VM?

-Det var verkligen en dröm som gick i uppfyllelse. Arbetet med mina två kollegor, Leena Laaksonen från Finland och Konstantin Kostin från Lettland, fungerade oerhört smidigt, vi kom bra överens och jobbade bra som ett lag där var och en av oss bidrog till panelens uppdrag. Jag kände mig otroligt lyckligt lottad och tacksam över att ha fått den här chansen bland alla duktiga tekniska specialister, men jag var också stolt över att det hårda arbete jag lagt ner gett resultat. Under veckan hoppade också många minnen från alla år inom konståkningen plötsligt fram, både från min egen tid som aktiv samt från karriären som teknisk funktionär.

Vad var roligast?

-Att få se så fantastiskt begåvade åkare träna och tävla på nära håll. Nivån på konståkningen var helt sanslös, och det var fler än en gång man satt med gåshud och tittade. Det var också intressant ur ett rent idrottsligt perspektiv att se hur åkarna lade upp sina träningar och försökte toppa sig till tävlingen.

Vad var den största utmaningen?

- Förutom att hålla sig frisk och att lyda alla restriktioner, var det viktigt att behålla fokus under tävlingen. Som assisterande teknisk specialist måste man både hålla koll på åkaren, säga saker i headsetet och skriva ner allt som händer. Det är en hel del att hålla i huvudet och när det är VM så är det förstås extremt avgörande att det blir rätt. Man kan bli berörd av åken, men man måste alltid hålla känslorna i schack. Dessutom vet man att man kommer bli granskad i det man gör.  

Vad har du lärt dig?

-Varje gång man sitter i en ny panel lär man sig hur de andra bedömer de olika tekniska momenten. Det kan handla om renhet i steg, var gränsen går exakt för ett fullroterat hopp eller vad som är en ren upphoppsbåge, exempelvis. Och mina två kollegor hade båda lång erfarenhet från många tidigare mästerskap, så självklart tog jag tillfället i akt att suga i mig så mycket som möjligt av deras klokskap.  

Hur var det att leva isolerad i en bubbla? 

-När man är i en så spännande miljö som ett VM i konståkning i Globen så spelar det inte så vansinnigt stor roll att man inte får lämna tävlingsområdet. Det hade förstås varit värre om det varit en halvtrist tävling och ett otrevligt hotell med dålig mat. Nu var ju allt toppen. Däremot var det en utmaning att se till att man verkligen packade med sig allt man behövde till tävlingen, och för oss svenskar tror jag det var lite ovant att bära munskydd hela tiden.

Vad är ditt nästa steg/mål när det gäller att vara domare?

-Jag ska fortsätta att försöka lära mig så mycket så möjligt och se till att de som jobbar med mig trivs i panelen. Och självklart hoppas jag också få fler chanser att döma stora tävlingar framöver!