Hej styrelsen!

På förbundsmötet i september valdes en ny styrelse för Svenska Konståkningsförbundet. Vilka är våra styrelseledamöter? Vad har de för bakgrund inom konståkning? Vad anser de är konståkningens största utmaningar och möjligheter?

På förbundsmötet i september valdes en ny styrelse för Svenska Konståkningsförbundet. Tidigare har vi sagt hej till Helena Rosén Andersson Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., förbundsordförande, som leder styrelsens arbete. Nu är det dags att säga hej till övriga i styrelsen.

Caroline Frank

Berätta lite om dig själv!
Jag är 54 år och bor med min man och 17-åriga dotter i Tyresö utanför Stockholm. När jag inte är i en ishall blir det skärgården med familjens segelbåt. 

Jag har i hela mitt yrkesliv arbetat som chef och ledare i operativa verksamheter med fokus på besökare, kunder och upplevelser. Sedan drygt ett år tillbaka jobbar jag på Kultur- och Fritidsförvaltningen i Huddinge Kommun. Jag har förmånen att numera arbeta med min passion eftersom jag fyller min vardag med idrotts-, förenings- och anläggningsfrågor med stort fokus på barn och unga. Min idrottsliga bakgrund finns inom ridsporten (dressyr), men har även kappseglat en hel del. Det ideella föreningslivet började i unga år med att sitta i en ungdomsstyrelse. Det har sedan följt mig som en röd tråd i mitt engagemang med olika styrelseuppdrag. 

Erfarenhet inom konståkningen?
Min erfarenhet av konståkning är genom min dotter som är åkare. Jag kom i kontakt med konståkning när hon som ung ville börja åka. Ideella krafter behövs ju alltid, och ganska snart behövdes just min profession i klubben och på den vägen är det. 

Vad vill du göra som styrelserepresentant?
Min stora drivkraft är att skapa skillnad. Det är också det som jag tar med mig in i mitt nya uppdrag i förbundsstyrelsen.

Vilka är svensk konståknings största utmaningar?
Vår idrott är attraktiv och vi har vuxit kraftigt i antal medlemmar de senaste åren. I det finns det en utmaning för vi är beroende av tillgängliga anläggningar. Konståkning har både andra behov och en annan årscykel än ishockey – det behöver synliggöras ännu mer. Vi alla som är engagerade behöver hjälpas åt att sprida kunskap om vår idrott på ett bra sätt. En strategisk agenda behövs för att nå fram till beslutsfattare för is-anläggningar kring våra behov.

Vilka är svensk konståknings största möjligheter?
- Vi är en stor flickidrott och flickors idrottande dippar i statistiken i Sverige före killarna (redan vid 11-års ålder). Kan vi inom vår idrott, med tillgängliga is-anläggningar, hitta formerna för att engagera fler flickor in i föreningslivet och fortsätta högre upp i åldrarna, då bidrar vi med något riktigt bra. Och här kan vi kroka arm med tjänstemän och politiker på kommunal nivå.

Oväntad eller dold talang?
Hög träffprocent i lerduveskytte

Erika Blom

Berätta kort om dig själv!
Jag är 31 år och bor i Luleå. Jag har pojkvän och en hund. Jag jobbar som entreprenadingenjör på BDX Företagen. På min fritid tränar jag väldigt mycket och umgås med familj och vänner. Jag tog jägarexamen förra hösten och har precis börjat jaga. Jag älskar naturlivet och spenderar mycket tid i skogen och fjällen.

Erfarenhet inom konståkningen?
Jag började åka skridskor när jag var 3 år och har sedan dess alltid varit aktiv inom konståkningen. Först som tävlingsåkare sen som tränare, domare och DVO. Har suttit i min föreningsstyrelse och sedan i NKFs styrelse, som ordförande de senaste åren. Idag är jag verksam hemma i LKK som tränare och DVO.

Vad vill du göra som styrelserepresentant?
Jag vill bidra till att utveckla svensk konståkning - att vi ska bli större och bättre. Det gäller både nationellt och internationellt. Jag vill även bygga upp ryktet och bilden av den fantastiska idrott och verksamhet vi faktiskt har!

Vilka är svensk konståknings största utmaningar?
En utmaning är att vi är en ”tjejsport” och att vi konkurrerar med stora framgångsrika idrotter om exempelvis våra träningsytor. Dessutom är den senaste tidens dåliga bild av konståkning en utmaning - denna bör förändras och förbättras.

Vilka är svensk konståknings största möjligheter?
Vi är starka och vill mycket, de allra flesta jag möter inom konståkningen har ett driv utan dess like. Jag tror helt klart att vår drivkraft att utvecklas och ta oss framåt är vår största möjlighet.

Oväntad eller dold talang?
Jag är utbildad sjukgymnast men trivdes aldrig i det yrket så jag lämnade det efter ungefär ett år.

Fredrik Lagergren

Berätta kort om dig själv!
Jag är en nybliven femtioåring som bor i Täby tillsammans med min fru Mai och barnen Emil, Eira och Erik. På dagarna arbetar jag som managementkonsult. Fritiden tillbringar jag gärna vid Hälsinglands kust eller vandrande i norska fjällen. Jag har ett stort engagemang för föreningar och har nog suttit i någon föreningsstyrelse mer eller mindre kontinuerligt sedan tonåren. Jag drivs av att se människor, organisationer och företag växa och utvecklas. Att få se det större sammanhanget.

Erfarenhet inom konståkningen?
Det började i och med att Eira började åka i Viggbyholms IK Konståkning. Jag blev ombedd att hjälpa till vid istidsförhandlingarna och insåg då vilket hårt förhandlingsklimat som kan råda vid dessa förhandlingar och hur förutsättningarna som ges olika idrotter kan variera.

Vad vill du göra som styrelserepresentant?
Jag vill med min kunskap och erfarenhet om ledning och organisering och med mina kontakter inom näringslivet och universitetsvärlden stötta förbundet och föreningar ute i landet. Vi är en snabbt växande idrott med många stora och unika utmaningar, men också möjligheter. Vi är i ett skede av utveckling då vi måste ta ett steg till nästa nivå av utveckling. Vad den nya nivån betyder konkret återstår att se eller skapa tillsammans, men både idrottens tillväxt och de förändrade förväntningar och krav vi möter utmanar gamla invanda ordningar som måste utvecklas och förnyas. Förbundsutvecklingsplan, nya utbildningar och dialoger med distriktsförbund, åkare och tränare kommer att utveckla oss alla.

Vilka är svensk konståknings största utmaningar?
Att genomföra ett VM i mars, att se till att redan beslutade handlingsplaner, utbildningar och aktiviteter omsätts i handling och att det sedan leder till utveckling och förändring. Men egentligen är vår utmaning att se till att alla de barn som kliver in i skridskoskolor får en fantastisk start i idrotten. Och att alla de ungdomar som tränar hårt och målmedvetet eftermiddagar, kvällar och tidiga morgnar får så bra förutsättningar för bra träning som bara är möjligt så att de fortsätter att träna och röra sig hela livet. Dessutom behöver tävlingsåkare få möjlighet att nå sin potential och att vi får glädje, glöd och gemenskap i idrotten.

Vilka är svensk konståknings största möjligheter?
Tillväxten! Det är så många som vill träna konståkning och som söker sig till idrotten. Det här växande intresset måste vi förvalta och ta tillvara på!

Oväntad eller dold talang?
Lite här och var längs skogsstigarna så hittar jag trattkantareller när vi är ute och går. Så "Svampögon" kanske kan vara en dold talang.

Kaj Nyman (Ekonomiansvarig)

Berätta lite om dig själv!
Jag och min fru Carina, som jag varit tillsammans med sedan studenttiden i Uppsala på 1980-talet, bor i Österskär norr om Stockholm. Vi har tre utflugna barn. Två av tjejerna har åkt konståkning. Vår yngsta dotter Alice åkte med Team Surprise och har ett VM-silver från 2018 i Globen. Alice har fortsatt inom konståkningen och är tränare på heltid i Borås KK. Vår son är äldst och har lirat hockey från hockeyskola till J20. Jag var engagerad i ishockeyn som lagledare och i deras styrelse under många år, innan det blev konståkning för hela slanten.

Jag jobbar på PostNord där jag är chef för bolagets shared service center för redovisning, fakturahantering och inköp för koncernens bolag. På min fritid tränar jag, klättrar, åker båge och toppturar på skidor i norska och svenska fjällen.

Mina drivkrafter är att jag sätter höga mål som jag gör allt för att nå och når för det mesta. Jag är envis men samtidigt lugn och lyhörd. Jag tror på samtal som det yttersta verktyget för att utveckla både personer och organisationer. Min viktigaste devis i jobbet är goda relationer.

Erfarenhet inom konståkningen?
Jag har kommit in i denna härliga idrott genom mina flickor. Fick för några år sedan konståkningsskridskor av dem och har fått 10-talet lektioner av dem och föreningens tränare. Kan trehopp, cross rolls framåt inner- och ytterskär och treavändningar, men allt är inte snyggt.

Vad vill du göra som styrelserepresentant?
Jag vill utveckla och säkra en stabil utveckling utifrån fyra dimensioner - stabil finansiell ställning, sportslig konkurrenskraftig position internationellt, en glädjefylld idrott för alla och en kompetent organisation som gillar att gå till jobbet.

Vilka är konståkningens största utmaningar?
Det är synen på vår idrott just nu som är präglad av händelser och vittnesmål om att unga far illa under träning och tävling. Detta samtidigt som den stora delen av konståkningssverige vittnar om bra idrottsmiljöer med glada barn och ungdomar. 

Vi behöver också arbeta för att stärka återväxten inom toppeliten för vår internationella konkurrenskraft.

Vilka är konståkningens största möjligheter?
Vi har en bra strategi, handlingsplan och förbundsutvecklingsplan. Sedan har vi ett stort engagemang i föreningarna, många bra tränare och ledare. Och till sist är vi en av de snabbast växande idrotterna i Sverige!

Oväntad eller dold talang?
Rätt bra på att montera och slipa skenor.

Peter Levin (vice ordförande)

Berätta lite om dig själv!
Jag är 52 år och bor i Gävle - där jag är född och uppvuxen. Jag är sambo med Lars-Göran och har två vuxna bonusbarn och tre barnbarn. Efter utbildning till kemiingenjör har jag jobbat på BillerudKorsnäs kartongbruk i Gävle i olika roller inom projekt, process, verksamhetsledning och sedan 2007 som laboratoriechef. Just nu är jag tjänstledig för att arbeta med VM 2021 - vilket är väldigt roligt!

Jag är allmänt sportintresserad och gillar att åka utför. Sedan tycker jag om mat och dryck.

Erfarenhet inom konståkningen?
Jag är gammal åkare och har tävlat på lokala tävlingar, landsdelsmästerskap och B-SM.
Påbörjade tidigt domarutbildning och dömde mitt första SM 1995 1999 blev jag internationell domare och 2007 mästerskapsdomare. Den internationella domarbanan avslutade jag för ett par år sedan och är nu nationell teknisk kontrollant och internationell data-/videooperatör.

Jag har tidigare suttit i föreningsstyrelse och var även engagerad i det regionala samarbetet i Svealandskommittén. Jag har suttit i Svenska Konståkningsförbundets styrelse sedan 1992. Sedan 2018 har jag varit vice ordförande. Några av mina fokusområden är internationella frågor, tävlingsarrangemang och regeltillämpningar. Jag ingår också i Tekniska kommittén och Internationella kommittén. Jag har ingått i organisationen för de internationella tävlingar och mästerskap som förbundet arrangerat sedan 1997.

Vad vill du göra som styrelserepresentant?
Jag vill bidra med att vi med gemensamma krafter jobbar enligt strategi 2026 så att vi kommer närmare vår vision – synligare, starkare, stoltare. Här är förbundsutvecklingsplanen en central del för att bygga en verksamhet med hållbar sportslig utveckling där de aktiva är i centrum. En annan viktig del är att fortsätta driva det internationella arbetet så att vi får möjlighet att regelbundet arrangera internationella mästerskap. Det ger ökad synlighet och uppmärksamhet för vår idrott, vilket bland annat bidrar till att fler vill åka konståkning.

Vilka är konståkningens största utmaningar?
Det är viktigt att genomföra den beslutade handlingsplanen för att säkra trygga idrottsmiljöer. Samtidigt behöver vi också lyfta fram alla exempel på bra verksamhet som bedrivs. En stor utmaning är tillgången på istider, som i många fall beror på att tjejer och killar inte ges samma förutsättningar att utöva sin idrott.

Vilka är konståkningens största möjligheter?
Konståkning är mer än en idrott. Teknik, kraft och uthållighet i kombination med konstnärlighet och estetik gör att den är attraktiv för flera målgrupper. Att kunna åka skridskor är något som många ser som en baskunskap, vilket innebär att vi har en stor naturlig rekryteringsbas. Konståkningen växer i Sverige när många andra idrotter minskar. Här finns en stor potential som är viktig att dra nytta av.

Oväntad eller dold talang?
Extremt bra lukt- och smaksinne. Det är både en tillgång och en förbannelse.

Sanela Lundqvist

Berätta kort om dig själv!
Jag är mamma till två åkare. Leja 11 år som är A-åkare på singelsidan och åker synkro i Super Team som är Landvetters debutantlag och Oscar 7 år som precis börjat åka. Jag är gift med Johan och vi bor i Landvetter och det är också i Landvetter konståkning vi är aktiva. Jag arbetar som Vice President HR på Volvo bussar. Leja spelar också fotboll och Oscar spelar ishockey, tränar karate och skjuter luftgevär. Vi är engagerade föräldrar i alla dessa idrotter vilket betyder att vi får planera vår vardag i detalj.

Jag älskar att träna och har som mål att träna varje dag. Jag tränar på gym, karate och har precis börjat med luftgevärsskytte. Försöker också hålla igång min skridskoåkning då och då. Jag drivs av prestation och ställer höga krav på mig själv och andra om att leverera på mål. Rättvisa och jämställdhet är också starka drivkrafter för mig.

Erfarenhet inom konståkningen?
Mamma till två åkare på två olika nivåer och olika discipliner. Själv var jag på min tid aktiv både som singel- och synkroåkare.

Vad vill du göra som styrelserepresentant?
Jag vill fokusera på verksamheten. Att ge våra åkare och tränare bästa möjliga förutsättningar för att utveckla svensk konståkning. Jag tar med mig ett utifrån och in perspektiv. Dialog och kommunikation är viktigt! Det finns inget kansli eller styrelse som har kompetens eller erfarenhet nog att göra det här jobbet på egen hand. Vi måste lyssna på de som verkligen utför och de som är svensk konståkning, nämligen tränare, åkare, föräldrar och alla andra runt om i föreningar och distrikt.

Vilka är svensk konståknings största utmaningar?
En stor hjärtefråga för mig är att öka andelen pojkar som åker, det är en utmaning. Andra områden jag vill satsa på är att öka nivån på grundläggande skridskoåkning. Vi måste bygga stabila grunder. Vi har också utmaningar i termer av resurser, då menar jag rent ekonomiskt så som sponsorer samt resurser i former av anläggningar anpassade för idrott, istider, gymnastik och danssalar.

Vilka är svensk konståknings största möjligheter?
Det absolut starkaste vi har inom svensk idrott är engagemang från alla inom idrotten. Det finns så mycket vilja och engagemang. Vi som styrelse ska tillsammans med kansli, distrikt och föreningar samla denna kraft. Då kan vi nå vilka nivåer som helst!

Oväntad eller dold talang?
Jag är överlevnadsinstruktör och lär folk överleva i skog och mark utan det vi är vana vid att ha - som tak över huvudet, säng, mat och vatten .