Möt Svenska Konståkningsförbundets nya ordförande

På Förbundsmötet i september fick Svenska Konståkningsförbundet en ny ordförande. Helena Rosén Andersson är justitierådet som växt upp inom konståkning och som drivs av en glädje och vilja att utveckla svensk konståkning till en idrott för alla.

- Konståkning är en fantastisk idrott som betyder oerhört mycket för mig. Den har lärt mig att vara målinriktad och gett mig en mental styrka som jag haft och har användning av privat såväl under studier som i arbetslivet, säger Helena Rosén Andersson.

Skatesweden får en intervju med Helena när hon promenerar till jobbet som justitieråd på Högsta förvaltningsdomstolen som ligger på Riddarholmen i Stockholm. Hon är uppväxt i Lerum utanför Göteborg och bor också i Lerum med sin familj. Jobbet gör att hon veckovis pendlar till och bor i Stockholm. Att ha många järn i elden är inget som avskräcker Helena, tvärtom.

-Jag är en person som alltid har jobbat mycket, både på mitt vanliga jobb och ideellt inom konståkningen. Jag har tidigare varit ordförande i Lerums Konståkningsklubb i tolv år. Jag tror att mina erfarenheter från gräsrotsnivån inom idrotten i kombination med mina juristkunskaper gör mig till en bra förbundsordförande.

Nära dialog viktigt

Under helgen som gick hade den nya styrelsen ett två-dagars möte på Idrottens Hus i Stockholm. Just nu är det fokus på genomförande av handlingsplanen som är ett resultat av den Externa utredningen som presenterades i början av sommaren. I utredningen framkom att det förekommer missförhållanden och psykisk ohälsa bland åkare.

- Det är självklart helt oacceptabelt. Inget barn ska fara illa när det idrottar. Därför är handlingsplanen och genomförandet av den helt central och nödvändig. Handlingsplanen måste genomföras i nära dialog med distrikt och föreningar - allt för att få lokal förankring. Målet är att alla ska känna sig trygga och utvecklas inom konståkningen - och det handlar om alla nivåer - från bredd till elit och om alla inom idrotten, både aktiva, tränare och ideellt arbetande funktionärer.

Det handlar också mycket om att tydliggöra processen kring hur man inom idrotten hanterar konflikter. Hur ett ärende hanteras. Här ska man ta fram och arbeta med en tydlig trappa som hjälper både den som behöver stöd och föreningarna.

- Ärendena börjar alltid i föreningarna och här ska vi ha en tydlig process för att lösa konflikter. Allt arbete med handlingsplanen är prioriterat och jag har en stark tro på att vi kommer att lyckas förändra de beteenden och normer som måste förändras. Men det gäller att vara ödmjuk - det är ett långsiktigt arbete och vi måste vara uthålliga, det gäller såväl föreningar och distriktsförbund som förbundet.

Ökad mångfald

Helena återkommer flera gånger till betydelsen av att förbundet måste stötta föreningarna runt om i landet. Av egen erfarenhet vet hon att det ställs allt större krav på föreningarna och alla som jobbar ideellt.

- Föreningar drivs ideellt, oftast av föräldrar till åkare. Här har man ett stort ansvar för både åkare och ett arbetsgivaransvar för tränare samt kontakt med kommun och sponsorer. Här tror jag att vi från förbundets sida måste ha en ständigt pågående dialog och lyssna på vilket stöd och hjälp som föreningarna och distriktsförbunden behöver få från oss i förbundet.

En annan viktig fråga för Helena är att lyfta konståkningen som idrott i Sverige. Sedan i vart fall mitten av 1900-talet har konståkningen i Sverige varit en typisk flick- och kvinnoidrott. Det innebär att svensk konståkning har ett stort samhällsansvar att ta hand om och utveckla framförallt tjejer till starka och trygga individer både fysiskt och mentalt.

- Vi jobbar med att få in en ökad mångfald i idrotten, inte minst att få fler killar som håller på med konståkning. Det ökar - men här kan vi bli bättre. Vi måste bli ännu tydligare med att berätta om idrotten och göra den mer attraktiv. Att få fram att konståkningen är en allsidig idrott där du tränar på både på isen och ”off-ice”. Du får en fysisk och mental styrka. Och tränar även på att uppträda och ta plats.

Helena konstaterar att konståkningen ger de aktiva – oavsett tävlings- och träningsnivå – ett gott fysiskt och mentalt stöd i studier och kommande yrkesliv. Det bidrar helt enkelt till ett livslångt idrottande och hälsosamt liv.

- Konståkningen är också viktig, precis som andra idrotter, för att de föreningsaktiva får en social kontaktyta vid sidan om skola eller arbete. Konståkningen skapar därför möjlighet att uppleva glädje och gemenskap med andra inom idrotten.

Helena Rosén Andersson

Bor: Lerum, en förort till Göteborg
Konståkningsbakgrund: Började som 4-åring och sedan tävlat på olika nivåer upp till A-nivå. Slutade som 15-åring och jobbade sedan som tränare vid sidan om studierna i några år. Har varit ordförande i Lerums Konståkningsklubb i 12 år.
Jobb & utbildning: Jurist i botten och bakgrund som advokat och utbildad som domstolsdomare. Nu justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen. Domstolen är en motsvarighet till Högsta domstolen och meddelar prejudikat (vägledande avgöranden) i mål som rör förvaltning som exempelvis skattemål och offentlig upphandling.
Familj: Man och två barn, en dotter på 18 år och en son som är 22 år. Båda barnen har gått i skridskoskola. Dottern har sedan tävlat i alla tävlingsserier, men har nu slutat tävla och tränar i showgrupp och jobbar som tränare.
Husdjur: Katterna Nils och Ninnie.
Fritid: Familj, vänner, träning och sommarstugan utanför Svärdsjö i Falun.
Oväntad talang: Vunnit några talangjakter med mimgruppen OBS!