Cecilia Frydén från Tibro om att älska sin sport

30-åriga Cecilia Frydén från Tibro är inne på sin tolfte säsong på JSM/SM-nivå. Kärleken till sporten ger massor av motivation och en vilja att fortsätta år efter år.

Debuten på den högsta nationella nivån gjorde hon 2007, som sistaårsjunior på JSM i Göteborg. Sedan dess har det blivit ett stort antal SM-starter, främst i seniorklassen, med två sjätteplatser som bästa placeringar. Men när många av hennes konkurrenter har kastat in handduken, har Cecilia Frydén alltid kommit tillbaka.

– I grund och botten handlar det om att jag tycker att konståkning är fantastiskt roligt. Jag gillar musik, och i konståkning blir den ännu mer kopplad till känslor. Det kan räcka att få värma upp till en bra låt. Sen tycker jag förstås om att åka mina program och i shower.

De flesta du tävlar mot är mycket yngre. Hur upplever du det?
– Det är roligt. Jag får hela tiden lära känna nya tjejer, och jag är van vid det. Vår tävlingsklass är tillräckligt liten för att man ska hinna lära känna varandra. Jag fick en ögonöppnare för några år sedan, när jag tittade på en A-tävling. Där var det 30 deltagare i senior dam-klassen, vilket är betydligt fler än det är på Elitserien. Så det finns många fler än jag som fortsätter, det är häftigt.

Har Elitserien som tävlingsform bidragit till att du stannat i sporten?
– Jag tror det har varit positivt. Just att man träffar andra, och blir bekant med dem. När jag var yngre kunde de som då var seniorer tävla helt själva, så är det ju inte längre. Där har Elitserien varit jätteviktig.

Vad är din främsta styrka?
– Jag gillar att tävla, det är något jag har nytta av. Jag också jobbat bättre med mina program de senaste åren.

Vad vill du bli bättre på?
– Allt. Men det är mycket hoppen i fokus för min del. Jag försöker jobba med helheten också så att jag kan få ut så mycket poäng som möjligt.

Vad har du för mål?
– Jag vill klara ett trippelhopp på tävling, och jag hoppas kunna komma över 120 poäng totalt. Jag fick mitt bästa resultat nyligen, 117 poäng. Så det går fortfarande framåt.

Vilka råd kan du ge till dem som vill kunna stanna i sporten länge?
– Det gäller att hitta harmoni. Våga lyssna på kropp och huvud så att man kan underlätta för sig själv. Ibland finns det småsaker man kan ändra på, det gäller att fundera på dem, då orkar man med. Under gymnasiet märkte jag till exempel att jag tränade bättre om jag körde en timme och såg till att få i mig mat före träningspasset, än om jag hastade till ishallen och tränade i en och en halv timme på tom mage.

Hur kom det sig att du började åka?
– Vi fick prova att åka skridskor i förskolan. Jag hade inga egna skridskor men fick låna av en kille som hade fått ont i fötterna. Jag tyckte det var roligt, och terminen därpå tog mamma med mig till ishallen för att åka regelbundet.

Vad har du lärt dig från din karriär så här långt?
– Att det är viktigt att sätta upp mål och delmål, och flera olika typer av mål. Jag har också lärt mig att planera min tid, och att kämpa även om det är jobbigt.

Fotograf: Johan Svensson